Musikalen 2017.

Låt mig börja så här:

Jag tycker bra om årets musikal.

Efter att ha funderat ett tag och övervägt fram och tillbaka vill jag nog placera den högst på listan av musikalerna efter 2008.

(Jag låter bli att jämföra med dom där jag själv hjälpte till.)

Sommarplågan 2008 var den sista musikalen för min del, och då gick årets nior i förskolan!

Manuset håller fint, handlingen är enkel men begriplig, och dom lokala inslagen, Klebo, Lanhagen, ger naturligtvis poäng.
Det märktes, att niorna tyckte att det var roligt att spela upp sin musikal.

Handlingen i musikalen bygger på ett kommunalt beslut om att förbjuda dans och musik.

Det får mig omedelbart att tänka på Ewa Engdahls exekution av den kommunala musikskolan!

Livet utan musik blir outhärdligt, både i musikalen och i verkligheten.

Jag känner inte igen många av niorna, och kan missta mig, men ”Tilda” stack ut som den klart bästa sångrösten.

Det betyder inte att övriga var dåliga, bara att hon var bäst.

Danserna satt bra, och Elias vräkte på rejält i den avslutande ”Footloose”.

Bäst av låtarna var nog ”Hey Mister, wont you sell me a fake”. Den satt bra.

Jailhouse rock hade mått bra av att sjungas i rätt tonart, men sådant kan hända när nerverna spelar spratt.

Några scenbyten var i längsta laget, men förtar inte helheten.

Många musikinslag spelades med playback i stället för med levande musik.

Några takter i ”Country roads” hade orkestern säkert klarat av.

Skolledningen och alla berörda måste se till att varje år frigöra tillräckliga resurser.

Musikalen är en alltför stolt tradition för att förfuskas.

Upplysningsvis:

När vi gjorde ”Grease” 1992 började vi öva i februari.

Redan på kommunfesten den 25 mars 1992 kunde vi med stolthet presentera ”Sandy”, sjungen av Carla och ”Hopelessly devoted to you”, framförd av Maria. 

Jag tycker att orkestern höll klassen, basisten Liam Forsberg och trummisen skötte sig liksom systrarna Prager.

Vad Andreas och Elias kan visste jag innan.

Kören var bra och gjorde god nytta som stöd åt sångarna.

Tyvärr är det likadant med replikerna varje år.

Man har alldeles för bråttom, och talar till varandra i stället för till publiken.

Fixa till det till i kväll!

Avslutningen (bortsett från det onödiga, löjliga och fåniga suckskrikandet) var fyndig och bra.

Som sagt, en bra musikal.

Traditionen lever!

(Ursäkta den usla bildkvalitén. Lamporna ställde till det.)