Summer of '69.

Sommaren 1969 bodde vi hos min mor på Bergsgatan 13 i Gränna. Mitt sommarjobb var på Källo i Bankeryd. Källo hade hand om distribution av öl och läsk till Domus och konsumbutiker (de flesta nedlagda) i Jönköpings län.

Jag ansvarade för lagret och beställningar samt körde två turer i veckan, tisdagar och torsdagar.

Min arbetskamrat Olausson lärde mig hur jag skulle hantera kärran.

Det fanns inte hiss på lastbilarna då, så jag fick antingen backa intill en brygga eller lyfta ner backarna (25 flaskor i varje).

Lönen var bra, och jag hade en bonus på ¼ öre per flaska jag körde ut.

Sommaren 1969 var mycket varm, så det köptes en hel del läsk.

Den 10 juli väcktes jag tidigt av Ina med orden:

- Vattnet har gått!

Vi hade spelat på Åsavallen på Grännaberget dagen innan, så det hade blivit ganska sent.

Jag vaknade dock mycket hastigt, väckte min kusin, som hjälpte till på lagret i Bankeryd, Ina tog sin färdigpackade väska, och så åkte vi till Jönköpings lasarett på Barnarpsgatan.

Jag följde med Ina in, fick tre siffror som jag skulle nämna vid telefonsamtal, och åkte till Bankeryd.

Vi lastade bilen och gav oss iväg till Hyltebruk, Smålandsstenar och Gislaved.

När vi kom tillbaka ringde jag BB:

- Här händer det inget på länge, fick jag veta.

Vi städade upp på lagret och åkte till Gränna.

Jag ringde BB igen:

- Det händer inget på ett bra tag, fick jag ånyo veta.

Jag ville vara med på förlossningen, men bara sitta och glo i 8-10 timmar tilltalade mig inte.

Det kom ett gäng för att spela Mah-Jong, som var en av mina vanligaste fritidssysselsättningar i slutet på 60-talet.

Vid sjutiden ringde jag igen. Något borde ju hända, tänkte jag.

- Det har inte hänt något än, och det tar nog ett tag, sade barnmorskan

Ungefär kvart i nio försökte jag igen:

- Är det herr Strömer? frågade barnmorskan.

- Ja, svarade jag, något otåligt.

- Då får jag gratulera till en son!

Jag kan höra rösten ordagrant än idag, ungefär som mp3.

Jag skrek ”Patrik” med mycket hög röst, tog bilnycklarna och åkte iväg.

Jag hade så bråttom, att jag glömde blommorna!

Vi hade namnen Patrik och Cecilia klara sedan länge, men för 50 år sedan fick man vänta med att veta barnets kön tills det var förlöst.

Jag var på BB i Jönköping ungefär halv tio, och hade ingen kamera med, eftersom jag inte ägde någon, men jag har kvar bilden av Ina liggande med den nyfödde Patrik på sin högra arm, ungefär som jpg. Den finns i mitt huvud.

I efterhand kan jag misstänka, att barnmorskan tyckte, att jag inte hade någonting där att göra.

Idag har han levt ett halvt sekel på Planeten, och firar det som förr kallades ”livets middagshöjd”.

Mottag Moderns och Faderns gratulationer, Sonen, på din 50-årsdag.