Det här är det sista minnet
jag presenterar från mitt första läsår som lärarvikarie i
matematik och fysik vid Nässjö centralskola.
Läsåret
slutade lördagen den 13 juni. Betygen var satta tidigare.
På
fredagen blev jag uppkallad till rektor Harald Dagman.
Jag
satte mig på andra sida bordet, och rektorn började:
-
Du har satt Ba i betyg på xx i 9y1, konstaterade han.
Jag
kollade i min kalender och instämde.
-
Är du beredd att ompröva ditt betyg och ge honom ett
högre, fortsatte rektorn.
Jag
svarade ett kort nej.
-
Är du medveten om att xx är son till xy, direktören på
xy-bolaget? frågade rektorn.
Jag
svarade ett kort nej.
-
Du är fortfarande inte beredd att ompröva ditt betyg? upprepade
rektorn.
Jag
svarade ett kort nej.
Rektorn
avslutade samtalet, och jag lämnade rektorsexpeditionen.
Tjänsten
jag innehade fanns även utlyst för läsåret 1964-65 och jag hade
sökt den.
Jag
fick den inte.
Den
gick till en betydligt mindre meriterad s.k. tjugofemöresingenjör.
Slutsats:
Så
går det om man inte omprövar sin betygssättning.
Min
sejour i Nässjö blev ettårig.
Jag
fick en annan anställning som vikarie ht-65, eftersom det
fortfarande var stor lärarbrist.
Jag
har varit så noggrann som möjligt med mina elevers betyg eftersom
jag fick orättvisa betyg under min skoltid.
I
realskolan kunde jag inte var tyst på lektionerna i tyska:
-
Magistern har skrivit fel på tavlan!
-
Heinz ska inte vara uppkäftig!
Om
man sa emot en lärare på den tiden var man uppkäftig
Hon
hämnades genom att sätta a i tyska i stället för A, som jag borde
ha fått.
I
gymnasiet fick jag slutbetyget a.
Jag
frågade lektorn:
-
Varför fick jag inte A i tyska. Jag har bara haft 2 småfel på alla
skrivningarna.
-
Du ska ju kunna det här ändå!
Jag
fick även ett orättvist slutbetyg i kemi, men det är en för lång
historia.
Mitt
enda A fick jag i kemi i trean i realskolan.
Jag
har satt för låga betyg på två elever under min tid på
Fröviskolan.
Vi
har rett ut det.