Det var i lumpen jag kom i kontakt med det ädla spelet bridge. Fyrmannawhist var de flesta av oss väl förtrogna med, så när 56 Svartengren introducerade bridge fick han många lärjungar, fler än tolv i vart fall. Han lärde oss tålmodigt grunderna, och vi övade flitigt på alla raster som stod till buds.
Disciplinen på 2. batt. (motsv 2. komp. inom artilleriet) var järnhård. Vi skulle ju bli sergeanter, och vår superstridige löjtnant tog varje tillfälle att visa vem som bestämde, och framför allt hur.
En morgon klockan åtta gled jag in på min plats i ledet just som klockan slog det första av de åtta slagen. Löjtnant Karlsson hade hunnit skrika ”Giv” men inte ”akt!”.
Det räckte.
- 66 Strömer måste lära sig att komma i tid.
- Ja, löjtnant! löd det enda tänkbara svaret. Alla andra svar hade fördubblat eller tredubblat straffet för de 0,05 sekunder jag hade kommit för sent.
Jag och 65 Magnusson fick kontrollera 20 Ra122.
http://gronradio.sm7dlf.se/ra1.htm
Givetvis hade vår noggranne och omtänksamme löjtnant trixat med en av apparaterna. På så sätt fick han veta, att vi verkligen hade kollat alla.
Vi hittade felet, men det tog ungefär två timmar en vardagskväll. De andra spelade kanske några givar bridge under tiden.
Det var så jag lärde mig att passa tider.
Det hände ibland, att några av mina elever vid Fröviskolan kom något för sent till lektionerna.
De behövde aldrig kontrollera några Ra 122.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar