Så här när höstrusket och höststormarna börjar vina lite grann kring öron, näsa och hals återupplivar jag några minnen från min militära karriär.Vi blivande eldledare och underofficerare skulle utbildas i praktiskt taget allt, även motorcykelkörning.
- MC-ordonnansen kan bli skjuten, förklarade sergeanten.
Min erfarenhet av motordrivna fordon var i stort sett lika med noll. Körkortet tag jag i lumpen den 28 december 1960, vilket jag kanske återkommer till. Mopedåldern existerade inte i min uppväxt, eftersom jag helt enkelt inte hade råd med moped. När mina kompisar åkte moped cyklade jag, vilket gjorde att jag hängde med bra ner till hamnen och miniatyrgolfbanan i Gränna, men inte tillbaka upp.
Jag var grönare än en gröngöling vad gällde motorcyklar, och kände en viss ängslan inför körningen. Den aktade jag mig noga för att exponera.
Vi fick starta var sin Java 350cc (se bilden!) och så rullade vi ut på nässjövägen.
- Vi tar det försiktigt i början, så att alla hänger med, tyckte sergeanten, som kanske insåg att alla inte var lika duktiga förare.
Visst var det roligt att köra MC, och vi kom till teknikbanan, där vi fick köra på smala brädor, gungbrädor, slalom mellan stolpar osv.
Till min stora förvåning klarade jag alla moment. Jag måste ha känt mig lite stöddig också, för när vi åkte nerför ett grustag klarade jag det också, samtidigt som jag noterade en och annan vurpa.
- Dom som vill kan köra uppför grustaget också, erbjöd sergeanten.
Några började köra längs vägen upp, men ett par drog på gas och tog sig upp med sanden sprutande efter sig.
Då fördunklades mitt omdöme totalt. Jag drog också på gas.
Jag kom nästan ända upp, för där gjorde jag och MC:n något som påminde om en mollbergare med 1½ skruv.
Tack och lov släppte jag MC:n!
- Man ska släppa gasen, när man är nästan uppe, förklarade sergeanten 40 sekunder för sent.
Jag har inte kört MC sedan dess.
Se även
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/exakt-50-ar.html
