Den Sista Dansen

Så har jag sett den tjugofemte musikalen i sporthallen.

”Den sista dansen” leder mina tankar till West Side Story. Niornas musikalresor 1990 och 1998 var till just ”West Side Story”. Slutet var dock inte alls likt originalet.

Idén med två gäng i Högsby är bra, och Hanåsa Gangsters fick välförtjänt jubel, särskilt då Richard Rundberg. Han kunde mycket väl ha haft med sig en grep vid sin entré.

Matilda Wärnlund sjunger riktigt bra och sköter sin akustiska gitarr, men hon hade visat sin klass även med två eller tre verser i stället för fem. Ibland vinner ett framträdande på att kortas av.

Allra bäst tyckte jag om Hekima Rusingiza. Hans röst fungerar utmärkt både i tal och sång, och hans sånginsatser sätter jag högst, även om Andreas Lindgren och Richard Rundberg var duktiga.

När det gäller den senare slirade sången rejält, men det kanske var meningen att han skulle låta lite som en bondtölp.

Oliver Lundström har fått bra klass på orkestern, och det som jag lade märke till var Jacob Rodriguez förnämliga spel på sin elbas. Han överraskade mig mest.

Några låtar var helt obekanta för mig, men ”Beat it” kan förbättras. Riktigt bra drag fick man i ABBA-låten ”Does your mother know”. Där kändes trycket!

Dansarna höll genomgående en bra standard,

Presentatörerna Emilie Tuomisto och Meer Naima var två goda val. Deras röster hördes bra.

I övrigt är min kritik den årligen återkommande. Aktörerna har alldeles för bråttom att få ur sig sina repliker. Dom pratar till varandra i stället för till publiken, och jag missade många ordväxlingar. Det kan till viss del bero på min ålder och försämrade hörsel, men ett långsammare taltempo torde inte förlänga musikalen med mer än 3-4 minuter.

”Den Sista Dansen” är som helhet klart godkänd, och ytterligare en årgång nior får med sig ett minne för livet.

Bryt inte musikaltraditionen vid Fröviskolan!

PS! Jag missade totalt, att det var Filip Håkansson, som var pizzabagaren. Jag ber om ursäkt för att jag missade en sådan höjdare! Du var suverän, Filip!