Jag och musiken 45.

Jag ville inte vara ensam med musiken, så jag såg mig om efter ett nytt ”Pack”. Jag visste att det finns en yngre Lundström än Oliver och Catja, som hade varit med i Elvisprojektet och körat. Han heter Hugo, och påstods vara en intresserad trummis, men det behövdes fler unga talanger.

Då fick jag av en slump se en bild i OT. Det var Ove Sundin tillsammans med en liten knott i femman som kunde spela ”Apache”. (Samme Ove Sundin sparkades brutalt ut från den kommunala musikskolan och Högsby kommun av Ewa Engdahl och den borgerliga exekutionsplutonen)

Hans namn var Daniel Hägglund, och det efternamnet kände jag mycket väl till. Jag tänkte så här:

Kan han spela ”Apache”, så kan han bli en bra sologitarrist.

Det behövdes en basist och en kompare också, och det hjälpte Gillis mig med (tack Gillis, för all hjälp jag har fått av dig genom alla dessa år!). Han rekommenderade Viktor Bloom som basist och Anton Almqvist som gitarrist.

Vi samlades då och då, gjorde lite musik med lätta låtar, och det gick bättre och bättre.

Tyvärr var det bara Hugo som tyckte det var roligt att sjunga. Han är ju en Lundström.

Jag letade efter ungdomar, som ville sjunga, men det nappade dåligt. Min gamla musik passade inte, Warcraft var roligare, dom sjöng annat osv.

Vi hade också en pianist, som slutade.

Jag fick ta klaviaturen och sjunga.

Det är roligt att sjunga och spela, men det är ännu roligare, när ungdomarna kan stå på egna ben och göra sin musik helt utan mig.

Det blev ett nytt ”Pack” till sist, och i månadsskiftet mars-april i år spelade vi på Misteln, för konstföreningen i Församlingshemmet samt på Lions månadsmöte den 2 april. Det var tre bra spelningar, och den sista hos Lions gjorde vi riktigt bra.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/04/duktiga-ungdomar.html

När ett av banden inte kunde spela på fredagskvällen före högsbydagen hoppade ”Strömers sista pack” in som ersättare. Tiden var knapp, och vi fick skära hårt i vårt inövade och planerade program, men vi gjorde ännu en kanonspelning. När jag räknade in fel på ”Rock'n roll music” kom alla fyra in rätt ändå, så ingen i publiken torde ha märkt något. Sådant kallas att vara musikalisk och ha känsla för musik!

Namnet ”Strömers sista pack” kan ge en antydan om, att jag nog inte letar nya unga förmågor om ett, två eller tre år, när detta ”Sista pack” splittras, för det kommer att splittras.

Innan dess får vi ha så roligt vi kan, och pojkarna får fortsätta lära sig och utvecklas.

Jag själv utvecklas inte längre.

Jag avvecklas.