Ännu en minnesvärd DVD.

Alla ni, som missade spelningen med ”Sista Packet” och ”Gamla Packet” på Mejeriet Annandag jul får skylla er själva.

Att en liten kommun som Högsby kunde och kan få fram sådana förmågor är riktigt starkt.

Nu har jag ett minne för livet i form av den här DVD:n.

Dom andra åtta får den inom kort.

När vi i ”Gamla Packet” träffas igen för att göra musik?

Det vet jag inte, men ni, mina läsare, får veta det, när det är klart.

Det kan dröja.

”Sista Packet” övar förhoppningsvis redan nästa vecka.

Rekordskörd igen.

Vi har plockat fler trattkantareller vid andra tidpunkter på året, men aldrig så här många i mellandagarna.

Trattkantarellsåsen gör sig nog bra till pannbiffarna…

Obeskrivligt.

Det är inte lätt att sammanfatta Annandagen på Mejeriet, för om jag skriver ”obeskrivligt”, så kan jag ju inte beskriva det.

Det är nästan tre år sedan vi samlades på Värdshuset på Påskdagen.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/04/oforglomligt.html

Mina omdömen om musikerna är desamma nu som då.

Marcus, David, Andreas och Michael är exakt hälften så gamla som jag, Lengyel är något äldre, Sanglén och Kalle något yngre, och Christoffer fortfarande junior, men musiken känner inga gränser.

Det är alltid lika roligt att träffa det gamla packet, och se, hur allt det gamla finns där och bara sitter.

Två timmars repetition räckte.

När vi träffas för att göra musik härnäst vet ingen av oss idag.

Jag ägnar mig åt att minnas gårdagskvällen.

Daniel, Viktor, Anton och Hugo i ”Sista packet” gjorde en bra spelning. Tyvärr är det fortfarande bara Hugo, som törs sjunga (OK, Anton sjöng lite), och det bekymrar mig lite. De kommer inte att utvecklas mycket mer, om jag ska vara med och sjunga.

Det får dom ändra på.

Deras självförtroende måste ha höjts en bra bit efter gårdagens framträdande.

”Sista Packet” är 22 år yngre än det gamla, och om jag ska uppträda med dom om 22 år är jag 94…

Det verkar inte särskilt troligt.

PS! En uppskattande publik höjer alltid oss musikanter en liten bit.

Årets juladans.

Årets juladans var nog min näst sista. 2014 finns Viktor och Hugo kvar, och en kompare hittar nog Gillis, men 2015 är det öken.
Blåsare på högstadiet har det inte funnits sedan Ewa Engdahl & Co tog kål på den Kommunala Musikskolan.

Lennart Pettersson, Åke ”Blås” Nilsson och jag själv kan lägga av med ålderns rätt.

Leta nya småknottar i fyran eller femman är inte intressant längre, när jag märker vad dom här grabbarna har lärt sig, men riktigt säker kan jag inte vara..

Att göra musik tillsammans med dom här fyra är riktigt roligt.

Tyvärr tyckte inte min hals, att det var så roligt.

Vi hörs på Mejeriet kl 19.00 Annandag Jul, jag och Strömers sista pack.

Ett äldre Pack spelar kl. 20.00.

Dom är inte heller dåliga…

Jag och musiken 47.

Jag törs skryta och skrävla så här strax före jul:

Med stolthet och glädje konstaterar jag, att The Fox Hunters från Gränna finns med bland de 100 bästa svenska banden under 60-talet.

Du kanske tycker, att topp 100 är väl inget att skryta med, men det fanns tusentals band på 60-talet, och jag tror att det är omöjligt att få fram någon statistik idag.

Framsidan visar en grimaserande Sven Hedlund i Hep Stars. Jag tyckte inte om Hep Stars, men Syrran var mycket förtjust i Svenne, så förtjust att hon försökte få med sig Svennes kavaj hem, när vi spelade i Vaggeryds Folkets Park, och Hep Stars hade scenshowen.

Detta är sedan länge preskriberat, och förresten var Syrran inte straffmyndig då, men episoden finns i både mitt och Syrrans minne.