Det är inte lätt att sammanfatta Annandagen på Mejeriet, för
om jag skriver ”obeskrivligt”, så kan jag ju inte beskriva det.
Det är nästan tre år sedan vi samlades på Värdshuset på
Påskdagen.
Mina omdömen om musikerna är desamma nu som då.
Marcus, David, Andreas och Michael är exakt hälften så gamla
som jag, Lengyel är något äldre, Sanglén och Kalle något yngre, och Christoffer
fortfarande junior, men musiken känner inga gränser.
Det är alltid lika roligt att träffa det gamla packet, och
se, hur allt det gamla finns där och bara sitter.
Två timmars repetition räckte.
När vi träffas för att göra musik härnäst vet ingen av oss
idag.
Jag ägnar mig åt att minnas gårdagskvällen.
Daniel, Viktor, Anton och Hugo i ”Sista packet” gjorde en
bra spelning. Tyvärr är det fortfarande bara Hugo, som törs sjunga (OK, Anton sjöng
lite), och det bekymrar mig lite. De kommer inte att utvecklas mycket mer, om
jag ska vara med och sjunga.
Det får dom ändra på.
Deras självförtroende måste ha höjts en bra bit efter
gårdagens framträdande.
”Sista Packet” är 22 år yngre än det gamla, och om jag ska
uppträda med dom om 22 år är jag 94…
Det verkar inte särskilt troligt.
PS! En uppskattande publik höjer alltid oss musikanter en
liten bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar