Jag
hittade det här uråldriga pennfodralet längst in i en låda jag
”städade”, och det väckte några minnen från min tid på
Fröviskolans högstadium.
Det
hände, att elever körde det löjliga tricket ”Ja ha ingän pännä”
(fonetisk stavning) för att slippa göra de tråkiga uppgifter jag
sysselsatte dom med. (Alla mina uppgifter var tråkiga)
Då
erbjöd jag generöst en av pennstumparna i fodralet som gåva.
Erbjudandet
avböjdes dock oftast.
Senare
ändrade jag receptet och frågade klassen:
-
Vem kan låna Daniel en penna?
Det
fungerade bättre, eftersom Daniel fick lämna tillbaka pennan efter
lektionen.
(Daniel
heter egentligen något annat, eller inte)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar