Klockan
18.00 idag satt jag bänkad i sporthallen för att övervara det s.k.
kulturbrukets avslutning.
Jag
ville med egna öron och ögon bilda min uppfattning om hur
efterträdaren till den hänsynslöst slaktade kommunala musikskolan
bidrar till att utveckla musik och sång i vår kommun.
Jag
blev mer än besviken.
Till
det s.k. kulturbruket kommer en lärare från Västervik, två från
Oskarshamn och två från Kalmar för att undervisa ungarna.
Min
första tanke var vad detta kostar i reseersättning.
Sedan
presenterades ett knappt 50-tal deltagare, men antalet anmälda var
150, fick jag veta.
Var
dom andra 100 fanns vet jag inte.
Sedan
framfördes ”Hotel California” av en lärare och en elev.
Sedan
spelade en annan elev gitarr med samme lärare i två låtar, varav
en presenterades som Varm Korv Boggie, och det kanske det var.
Sedan
spelade två pojkar elgitarr och trummor medan läraren spelade
elbas.
Summa fem (5!) unga musikanter.
Jag
tror nog, att dom gjorde sitt bästa, och en och annan nerv kan ha
spökat lite, men jag hade väntat mig bättre.
Tar
man hit lärare från andra orter förväntar jag mig betydligt mer.
Lennart
Petterssons, Nils-Gustav Runborgs, Gillis Fredrikssons och Ove Sundins
elever presterade flera klasser högre.
Observera,
att jag inte nedvärderar ungarna som spelade!
Jag
tror fortfarande att dom gjorde sitt bästa.
Felet
finns någon annanstans.
Det
begicks 2009, när den kommunala Musikskolan förintades.
Mitt
förslag är radikalt och lättbegripligt:
Ewa
Engdahl lägger ner det s.k. kulturbruket.
Hon
har rutin på området och är känd som nedläggningsexpert.
Jag
är övertygad om att rankingen, som placerar Högsby kommun på den
absoluta jumboplatsen bland Sveriges 290 kommuner när det gäller kulturen stämmer med
verkligheten.
Se
även
Jag
är bedrövad, nedstämd, ledsen, uppgiven och känner vanmakt.
Jag
presenterar en strof ur ”Here I go again” med The Hollies, ett av
mina favoritband från 60-talet.
efter
exakt 1.03.
Precis så
känner jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar