Idag
är det på dagen 50 år sedan det stoltaste och mest glädjefyllda
ögonblicket i mitt liv med musiken.
Det
har gått ett halvsekel, men min minnesbild är knivskarp.
Jag
kommer ihåg det som idag.
Förtjusningen
över att föräras detta förstapris.
Den
omedelbara lyckokänslan.
Mina
tre medmusikanters strålande ansikten.
Ett
enda stort glädjerus.
Inte
att undra på, förresten.
Jag
kan inte låta bli att skryta med detta idag, nu när jag är f.d.
föredetting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar