Tunt. Mycket tunt.

Jag var på Kulturbrukets avslutning i sporthallen i god tid.

Den förväntades börja 1800, men kom igång 1815, och det tycker jag var lite nonchalant mot publiken.

Det var tunt.

Mycket tunt.

Jag lyssnade på två gitarrister, en violinist, en blockflöjtist och tre pianister samt två små flickor som sjöng ”Idas sommarvisa”.

- Idas sommarvisa kan ju alla, sa Pontus Rubin och sjöng fel i texten.

Nåja, shit happens.

Att Andreas, Pontus och Michalis kan sina instrument visste jag, men jag hade gärna hört dom andra ensamma.

Att använda mer än hälften av tiden till att flytta mikrofoner , notställ och annat tyder på dåliga förberedelser och brister i organisationen.

Man repeterar väl på plats, eller....?

”Für Elise” och ”Clair de Lune” spelades klart godkänt.

De övriga ska ha beröm för modet att ställa sig på scenen.

Dansarna gjorde sitt, och ”Tess” (tror jag hon heter) har gjort ett bra jobb.

Jag minns när det var ett helt stim blockflöjter som spelade ”Fjäriln vingad” i församlingshemmet vid dåvarande musikskolans avslutning.

Uppspelningarna hade både kvantitet och kvalitet.

Det lär vi aldrig mer få se och höra i Högsby.

Jag kan bara beklaga detta.

Låt åtminstone musikundervisningen ske på elevernas håltimmar!

Våra barn spelade på håltimmar.

Det borde gå att lösa nu också.

Slutsats:

Jag går inte på fler avslutningar med Kulturbruket.

Det blir nog inte mycket bättre än så här.

Jag vill inte uppleva fler besvikelser av detta slag.