Fighten om Tegel.

 

Jag har sett Fröviskolans Musikal ”Fighten om Tegel”.

Handlingen känns igen; de två rivaliserande gängen och kärleken mellan två ur varsitt gäng.

Några insatser lyfter den; främst tönten Erik med sin kexchoklad.

Hans insats sätter jag högst.

Några bra sånginslag; duetten i ”when you say nothing at all” var bäst i mina öron.

Jag känner inte igen alla låtar, orkestern spelade inte många, men Alec (bas), Noah (gitarr), Axel (trummor) och Isak (klaviatur) gjorde sitt.

Jag märker att det är skillnad förr och nu på orkestern.

Förr var det många fler elever på Fröviskolan, och så unga som årskurs 5 var med och spelade.

Urvalet är sämre nu, med bara 60-talet elever i nian.

Det är inte elevernas fel, men ett faktum.

För fanns musikskolan....

Dansen med stolarna tyckte jag stack ut (Living on a prayer).

”Han ser ut som en karl” sjöngs otroligt illa, men det måste ha varit meningen...

Highway to hell hade kunnat vara lite längre.

Poliserna Kling och Klang var roliga ibland.

Scenarbetarna förtjänar beröm för snabba byten.

Det finns ingen rollista, och jag vet inte vad eleverna heter.

Därför avstår jag från fler omdömen.

Avskedet med ”Sommaren är kort” var välfunnet, vem som nu kom på idén, men jag uppfattade inte hela texten. En eller två försångare rättar till det.

Jag är medveten om, att omständigheterna kring årets musikalarbete har varit minst sagt extraordinära.

Magda, Emma, Markus och några till har gjort en berömvärd insats.

Som alltid är belöningen inte pengar, utan elevernas uppskattning.

Den mäter man inte i pengar.