Sven Månsson.

När vi kom till Högsby 1973 och jag började min tjänst vid Fröviskolan kände jag ingen utanför kollegiet.

Jag bjöd hem mig till mina elevers föräldrar för att bekanta mig med dem, och för att de skulle veta vem som var klassföreståndare för deras barn.

Detta initiativ togs väl emot och jag besökte alla utom en.

Jag var hemma hos alla i Högsby, jag åkte till Ruda, Allgunnen, Huseby, Valåkra, Sinnerbo, Strömsnäs, Ekeby och naturligtvis även Torp.

Sven Månsson tyckte att inte bara jag, utan också Ina och våra två barn, Patrik, 3 år och Cissan, knappt året var välkomna som gäster.

Sven var den ende av föräldrarna som visade gästfrihet på detta sätt.

Hans generositet bestod även i att jag fick livstids tillstånd att hugga julgranar på hans mark.

Jag frågade inte om det var hans eller min livstid, men hans är slut.

Sven var en skicklig yrkesman, vänlig men bestämd och han hade alltid tid att byta några ord med mig.

Sven är borta, mer saknad av andra, men hans minne finns kvar.