Frihetens pris.

Hej alla ni som på olika sätt har visat att ni tycker att jag gör och har gjort rätt.

Det tänker jag fortsätta med.

2000 krossade en f.d. elev framrutan på vår GFR 590. Jag hade polisanmält honom för misshandel av en pojke, som jag var klassföreståndare för.

Pojkens föräldrar vågade inte göra anmälan av rädsla för repressalier, och dåvarande rektorn Anders Johansson ville inte polisanmäla våld på Fröviskolan.

Sedan dess har jag fått motorhuven på GFR 590 nersprayad med vit färg, en sidoruta krossad, bakrutan krossad och ena sidan sprayad med rödfärg.

Jag har presenterat stenen och sprayburken för polisen i samband med polisanmälan.

Jag har också delgivit dom för- och efternamn samt födelsenummer på två misstänkta.

Alla förundersökningar har lagts ner.

Det är priset jag har betalat för min frispråkighet.

Men jag har inte bara fiender, jag har vänner också, och dom ger mig ofta viktig information.

Jag tycke inte om ynglingar, som använder sina bilar som leksaker och presumtiva mordredskap.

Naturligtvis får allt det här inte tyst på mig.

Det enda som kan få tyst på mig är ett nazistiskt maktövertagande. Då försvinner yttrandefriheten.

Min morfar tvingades hålla tyst i drygt 7½ år (1.10 1938 – 7.5.1945)

Han var min släkting, så ni förstår hur svårt det var för honom, men då var det livsfarigt att öppna munnen.

Det fanns koncentrationsläger.

Det samhället vill jag inte leva i en gång till.

Därför avskyr jag nazister, fascister, sverigedemokrater och andra mer eller mindre obskyra individer och partier.

Jag anser, att dom präglas av hat, hot och våld.

Det tycker jag, att vi kan leva utan.