Ett år till?

Nu har det gått en vecka sedan Juladansen i sporthallen, och jag har tänkt en hel del sedan dess.

Jag hade bestämt mig för att årets Juladans skulle bli min sista.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2016/12/den-sista-dansen.html

Elevernas reaktion när vi hade spelat klart överraskade mig.

Alla kom fram till scenen för att bara stå där och applådera.

Jag kände en våg av glädje och uppskattning skölja upp på scenen till oss sju, som hade gjort musiken.

Högstadiets elever verkade vara mer än nöjda, så jag bad Hugo om introt till Let's dance.

Alla hängde lätt på, och eleverna verkade ännu mer förtjusta.

Med den känslan bevarad ska jag försöka få ihop en vettig besättning om 51 veckor.

Man gör ju i första hand musik för publikens skull.

Vi hörs nog igen!

PS! Vi som gjorde musiken hjälpte till lite med gunget också.

De höll igång musiken bra.

Jag åkte till Berga för att lyssna på julmusiken.

Det fanns många duktiga musiker och solister, men jag väljer att nämna Hanna Olsson.

Hon var suveränt bra.

Hon stack ut rejält.

Att se Andreas Olsson dirigera Berga Blås var en trevlig överraskning.

Han spelade lite piano också.

Som helhet en lyckad kväll med en publik på kanske 180-190 personer.

Gör gärna om det!

Undrar hur många som hade kommit om det hade ägt rum i Högsby. 30-35?

Dom två äldre gentlemännen bakom mig som förde ett intensivt samtal medan Zebastian Strömberg läste julevangeliet visade prov på mycket dålig respekt.

Jag förklarade för dom, att jag inte hade åkt till Berga för att lyssna på dom.

Det hjälpte.

OK, jag tror inte på Gud och allt det där andra, men de som nu gör det kan väl få slippa lyssna på ett ointressant samtal.

606 månader + God Jul.

Hej på er alla och God Jul, eller i förekommande fall, trevlig helg.

Ina och jag firar julen på Ringvägen 3A som de senaste 40 åren, sedan 2001 dock utan våra barn.

Men vi har julgran, hämtad på Sven Månssons mark, där vi har fått ta våra julgranar sedan 1974. En flaska glögg som litet tack fick Sven redan igår. Jag är glad att få räkna Sven Månsson till mina personliga vänner.

Vi har en julskinka från Kalvenäs kött.

Samma gäller för julkorven och prinskorvarna.

Kostar något mer och smakar bättre, även om vi inte vet det säkert ännu.

Patrik med flera vet hur griskinderna därifrån smakar, och Georg är förtjust i schnitzlarna.

Vi har vackra julblommor, och vackrast är hyacinterna.

Vi har några julklappar också, eftersom vi för det mesta har varit snälla.

Men framför allt har vi varandra sedan exakt 606 månader.

Det får räcka för den här julen.

Mikael Larsson.

Idag närvarade jag vid en begravning av en av mina många f.d. elever.

Ja, jag har varit på begravningar av f.d. elever tidigare, men Mikael Larsson är den förste jag var klassföreståndare för i tre år, som inte är med oss längre.

Han flyttade till Kalmar redan hösten 1978, och jag träffade honom bara ett fåtal gånger de senaste 38 åren, senast i våras på Frövi.

Jag talade vid kistan om klassen och Mikael Larsson, och mina minnen var tydliga efter 38½ år.

Det var en bra klass med bra elever och en mycket god sammanhållning.

Tio av dom på bilden bor fortfarande kvar här.

Mikael Larsson var den klart dominerande eleven i klassen.

Han är i ljust och glatt minne bevarad.

Flaggan med alla elevernas namn fick jag av klassen när vi slutade nian.

Ett kärt minne.

Bilderna talar för sig själva, åtminstone för dom som minns att vi samlade papper för att finansiera resan till Köpenhamn.

Själva resan behandlar jag enligt vår överenskommelse med största diskretion.

Må jag slippa bevista fler begravningar av f.d. elever.

Trekvarts sekel.

Idag är det 75 år sedan min far, Eduard Strömer, rapporterades saknad.

Brevet med den svarta ramen kom till Margarethe Strömer, Naeglestrasse 25, Prag, den 7 januari 1942.

Jag har sett det och läst det, men det finns inte längre.

Det stod ungefär så här, översatt:

”Efter strider vid Charkov saknades soldaten Eduard Strömer.

Han kämpade för fosterlandet.

Heil Hitler.”

Med största säkerhet dog han luciadagen 1941 i närheten av Isjum, Ukraina.

Han och hela kompaniet.