Mikael Larsson.

Idag närvarade jag vid en begravning av en av mina många f.d. elever.

Ja, jag har varit på begravningar av f.d. elever tidigare, men Mikael Larsson är den förste jag var klassföreståndare för i tre år, som inte är med oss längre.

Han flyttade till Kalmar redan hösten 1978, och jag träffade honom bara ett fåtal gånger de senaste 38 åren, senast i våras på Frövi.

Jag talade vid kistan om klassen och Mikael Larsson, och mina minnen var tydliga efter 38½ år.

Det var en bra klass med bra elever och en mycket god sammanhållning.

Tio av dom på bilden bor fortfarande kvar här.

Mikael Larsson var den klart dominerande eleven i klassen.

Han är i ljust och glatt minne bevarad.

Flaggan med alla elevernas namn fick jag av klassen när vi slutade nian.

Ett kärt minne.

Bilderna talar för sig själva, åtminstone för dom som minns att vi samlade papper för att finansiera resan till Köpenhamn.

Själva resan behandlar jag enligt vår överenskommelse med största diskretion.

Må jag slippa bevista fler begravningar av f.d. elever.