Nu har det gått en vecka sedan Juladansen i sporthallen, och jag har tänkt en hel del sedan dess.
Jag
hade bestämt mig för att årets Juladans skulle bli min sista.
Elevernas
reaktion när vi hade spelat klart överraskade mig.
Alla
kom fram till scenen för att bara stå där och applådera.
Jag
kände en våg av glädje och uppskattning skölja upp på scenen
till oss sju, som hade gjort musiken.
Högstadiets
elever verkade vara mer än nöjda, så jag bad Hugo om introt till
Let's dance.
Alla
hängde lätt på, och eleverna verkade ännu mer förtjusta.
Med
den känslan bevarad ska jag försöka få ihop en vettig besättning
om 51 veckor.
Man
gör ju i första hand musik för publikens skull.
Vi
hörs nog igen!
PS!
Vi som gjorde musiken hjälpte till lite med gunget också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar