Idol.

Möjligen trampar jag på någons ömma tår.

Nästa gång får du i så fall ta undan foten i tid.

Jag tittar och lyssnar inte på idol.

Jag såg ett program någon gång i början och jag minns en elak Swartling och divan Clabbe.

De ägnade sig åt kvalificerad och utstuderad mobbning.

De och en dam vars namn jag har glömt försökte överträffa varann i elakheter, men jag såg klart programmet. Det fick räcka.

För några år sedan provade jag igen.

Jag orkade till första reklaminslaget.

Naturligtvis tittar alla människor på program de tycker om.

Vi har alla olika smak och tycker olika.

Jag dömer ingen och föraktar inte någon.

Men Idol skapar bara kopior av kopiorna.

Idol förser musikindustrin med nya artister.

Likriktningen är tydlig.

Givetvis är det duktiga sångare det är frågan om.

Gör ett tankeexperiment!

En 18-årig Rod Stewart ställer upp i Idol.

Domarna tycker:

- Få väck killen och ge honom en ask halstabletter!

En artonårig Bob Dylan ställer upp i Idol:

Domarna tycker:

- Men han kan ju inte sjunga alls! Vem anmälde honom?

En artonårig John Lennon ställer upp i Idol:

Domarna tycker:

- Ta ut den där gapiga skrikhalsen genast!

En artonårig Elvis Presley ställer upp i Idol.

Domarna tycker:

Varför måste han sprattla medan han sjunger?

Du håller kanske inte med mig, men det behöver du inte göra.

Dom här fyra var annorlunda och skapade något nytt,

Det gick ganska bra med deras musikaliska karriärer.