Han finns i mitt minne.

Förra måndagen fick jag beskedet att en av mina f.d. elever, Anders Persson är död.

Anders gick i sjuan när jag började min tjänst vid Fröviskolan den 8 januari 1973.

Jag var hans klassföreståndare i 2½ år.

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2013/01/sa-fort-gick-40-ar.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2013/01/stor-och-snall.html

Det var en klass med många personligheter, och Anders var en av dom.

Några år senare blev Anders och jag goda vänner.

Han blev målvakt i A-laget och skötte sig bra. Jag såg honom på Frövi IP (platsen hette så) många gånger.

Vi pratade då och då, och jag fick några vackra ord av honom att fundera på:

- Strömer, du var den förste läraren som såg oss som människor, och inte bara som elever.

Han besökte Ina och mig 3-4 gånger de senare åren, och han hade alltid med sig något, en kaka eller bakelse till fikat, lite godis, och en gång ett pussel. 

Han visste att jag sysslar med musik.

Sedan pratade vi om det mesta i någon eller några timmar.

Jag har tänkt länge, om jag kan komma på något negativt om Anders, men jag vet inget.

Det finns nog inget heller.

Anders var en bra människa, och jag saknar honom.

Han är borta, men han finns i mitt minne.

Mitt och många andras.

Hegerfors.

Jag hittade en text med ett antal fadäser från legendaren Arne Hegerfors  i mina gömmor.

De yngre läsarna känner kanske inte till alla namn, Krutov, Gascoigne. Mäkele osv, men kan nog le lite i alla fall.

Den första är mest legendarisk:

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.”

“Pucken går ett par decimeter utanför stolpen, eller nästan för att vara exakt.”

“Under en timme hände ingenting, men nu på 5 minuter har det hänt mer.”

“De hade fem, men de ville ha sex, och det fick de när Foppa tryckte in den!”

“Nu kan inte spanjorerna slå hörnorna till Pizzi längre, eftersom han är utvisad!”

“Om inte Gascoigne hade klippt tånaglarna i morse, så hade han nätat!”

“Isen är ju trög.”

“Och här ser ni Krutov, med ett ansikte endast en mor kan älska.”

“Den där tacklingen borde ha gett en varning…. eller åtminstone ett gult kort.”

“Handbollen kommer i sammandrag efter denna sportsändning, så ni som vill se den skall blunda nu. Sverige – Danmark 23-20.”

“Och Mäkele ser ut som han gör.”

“Tyskarna spelar ishockey stående och det går ju inte.”

“Nu när Trelleborg har gjort mål är Hammarby i Allsvenskan.”

“Hade det varit fotboll hade han fått ett gult kort. I ishockey är den risken minimal!”

“Kennet Andersson har nog varit den bästa svenska spelaren i det svenska laget.”

“Ibrahim Ba, en explosiv mittfältare som är matchens bästa anfallare hittills!”

“Han är inte bara en av de största i idrottshistorien utan också en av de största i pingishistorien.”

“Här är det bäst att hissa en varningsflagg, för det är bättre att hissa den …………..än att inte ha den hissad.”

“…och brassen tar den där härliga satsen, 10-15 meter…”

“Och Sverige spelar med 4-3-3, trots att Stefan Schwarz är utvisad…”

En till.

Så var det dags för en till.

Richard Penniman är inte med oss längre, men minnet av Little Richard finns kvar och kommer att finnas ett tag till.

Han var en av pionjärerna inom Rock’n roll.

Mitt första minne av honom är en EP med Tutti frutti, Long tall Sally, Ready Teddy och Rip it up, 1957 eller 1958.

Jocke hade den, och den snurrade många varv.

Vi försökte härma, men det gick inte så bra.

Vi hade ingen saxofon, så vi hoppade över solona.

Engelska kunde vi inte tillräckligt, och texterna blev därefter.

Med Strömers Pack fick vi fart på Little Richards låtar.

Tutti Frutti och Rip it up fanns med i det avslutande medleyt efter Grease.

https://www.youtube.com/watch?v=OWmtHpOdSZ8&t=314s efter c:a 1.10.

Jag har några i huvudet och minns dom.

Tio år till.

Det har gått tio år till sedan jag avlade studentexamen.

Nu ligger allt detta ytterligare tio år tillbaka i tiden.

Jag är tio år äldre, men mina minnen är färska.

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/05/exakt-50-ar.html