Så var det.

Före gårdagens spelning med Strömers Pack läste jag upp detta:

Höstterminen 1990 hade jag tre elever i sjuan i tyska, Andreas, Marcus och Michael. Jag upptäckte att vi hade en gemensam håltimme andra timmen måndagar och att musiksalen var ledig då. Jag frågade om de ville göra musik. De ville, och vi började försiktigt. Marcus kunde kompa en del, och han lärde Andreas några ackord. Jag lärde Michael enkla treklanger på basen, och så började vi med mig vid pianot. Blueberry Hill var en av dom första låtarna.

Grabbarna blev snabbt bättre, och vi värvade Ulf Petersson som trummis. Han hade spelat i musikalerna Cats och Annie get your gun och var duktig.

Andréas Lengyel hade hört att vi spelade, och anmälde sig som pianist.

Han petade raskt bort mig från pianot.

Vi behövde två saxofoner till dom gamla rocklåtarna. Andreas Svensson och Henrik Sanglén ville gärna vara med.

David Fredriksson värvades som sångare – en klar förstärkning.

Att vi skulle heta Strömers Pack kom Ulf på.

Vi spelade på ett föräldramöte på hösten i sjuan i Fröviskolans matsal och fick applåder, vi blev bättre och bättre och spelade i Fågelforsparken, på Fågelfors Värdshus, på Bergadagen, Blomstermåla Folkets Park och Folkets Hus, i Lanhagen en Högsbydag, på en kommunfest i Sporthallen och annat.

Någon gång på hösten i nian var det inte roligt längre och vi la ner Strömers Pack.

Vi skildes som vänner.

Men ryktet fanns kvar, så Strömers Pack återuppstod. Vi spelade på nedbrunna Tombstone 2002, Mejeriet 2013, Värdshuset 2014 och Högsbydagarna 2020 och 2022.

Nu står vi här, och det är sista gången vi gör musik tillsammans.

Magnus Petersson, Hugo Lundström, Christoffer Johansson och Patrik Strömer spelar med oss i stället för de som inte är närvarande här.