torsdag 15 augusti 2013

Jag och musiken 23.

Under 1964 växte vi några tum till. Vi hade gott om spelningar och kände oss riktigt rutinerade. Vi hade upptäckt Chuck Berry och tränat in några dussin av hans låtar, men det var beatleslåtarna som publiken ville höra, och ibland även tralla med i.
Delar av sportlovet tillbringade vi i Stockholm med spelningar på några ungdomsgårdar och tre spelningar på Nalen. Leif gjorde lumpen, så Ludde åkte med.
Där spelade The Shanes i stora salen och vi i den lilla. Dom var etablerade och fanns med på topplistorna då och då, men det var hos oss i den lilla salen, som publiken fanns för att höra sina favoritlåtar.

Vi intalade oss att vi var bättre än The Shanes, och det var vi kanske inte, men vi kunde våra låtar.












I månadsskiftet februari-mars startade Sveriges Radios twistbandstävling, och naturligtvis anmälde vi oss. Vi fick delta i Östergötland, eftersom det var närmare till Norrköping än till Växjö från Gränna, fick vi veta.
I Växjö (veckan före Norrköping) segrade The El Riders från Nässjö och gick vidare till semifinalen i Göteborg.
Det fick jag höra så att mina trumhinnor bågnade när jag gick till Parkhyddan i Nässjö på vardagskvällarna.
Tisdagen den 24 mars åkte vi till Norrköping och den numera rivna trärotundan i Folkets Park. Jag minns inte det exakta antalet band som fick spela sina låtar, men det var nog 20-25.
Mot  eftermiddagen fick vi veta vilka fyra band, som skulle göra upp om semifinalplatsen, och vi var med där.
Staffan har sändningen på ett rullband. Det är inte konverterat ännu, men jag minns att ett bra dansband, Töta Henrikssons var med liksom ett värdelöst gäng från Norrköping, som hette The Mohikanes (Vi kallade för The Platfooters) och ett fjärde ganska duktigt band, som spelade Tequila Twist (Deras namn är borta).
Före inspelningen kom Carl Eiwar fram till oss där vi satt vid ett bord och frågade, om vi kunde tänka oss att byta, så att vi spelade ”What’d I say” och ”Boys” först, och hade ”Please please me” som tredje låt.
Det kunde vi, och jag hade svaga misstankar om varför han frågade oss.
Dom som vann fick vi spela en tredje låt, och Carl Eiwar  ville ha ”Please please me” där.
Så var det.
Klippet till vänster är ur Östgöta Correspondenten.
Det är ett av mina stoltaste och gladaste minnena från åren med The Fox Hunters.
Vi segrade i Norrköping och hade gått vidare till semifinalen i Örebro. Programmet spelades upp i radion torsdagen den 26 mars.

Då satt jag i Parkhyddan i Nässjö och njöt. 

1 kommentar:

HÅKAN B sa...

Ja det var tider det! ��