Jag och musiken 25.

På 60-talet fanns det inga festivaler med många band att lyssna på, men det fanns twistgalor (det hette så!).

Vi och The El Riders kom överens med Nässjö Folkets Hus om att arrangera en Twistgala där i december 1963. Ledningen var snäll mot oss och sänkte hyran rejält, för dom trodde på fiasko, men dom trodde fel.

Vi bjöd in alla band utom dom allra plattaste, och dom som inte hade bokade spelningar kom.

Inträdet kostade svindlande 5:-, och det blev fullsatt. Publiken bestod inte bara av nässjöbor, utan många hade gjort sig besväret att åka till Nässjö.

The El Riders fick det största jublet i kraft av hemmaplan, men vi var god tvåa.

Vi skulle spela näst sist, och The Caretakers från Jönköping skulle spela sist, eftersom dom var mest namnkunniga.

Dom hade en klart bättre sologitarrist än vi, och deras trummis var något bättre än Leif. Komparen och basisten var habila, men inte mer.

Då gjorde The Caretakers ett stort misstag.

Dom valde att börja med ”Twist and shout”.

Den låten hade vi avslutat vårt framträdande med.

Vi var bättre än The Caretakers på en punkt, och det var sången.

Det märkte publiken, som buade ut The Caretakers.

Detta fick oss att växa en liten bit till.

Vi träffade grabbarna i The Caretakers då och då, och spelade för bara resan på deras popklubb i Jönköping, så det fanns inget personligt agg. Det var fyra trevliga killar.

The Caretakers fick senare en sångare från England, Mike Wallace, och då gick dom upp i Elitserien.

Dit kom aldrig vi.

I mars 1964 var vi med på en twistgala i Brahesalen, Jönköping (f.ö. läroverkets aula).

Vem som arrangerade minns jag inte, men gaget var minimalt, och man hade bjudit in alltför många och alltför platta band, så det hela tog tid, och publiken satt och kunde inte välja bort bandet, som inte hade stämt sina gitarrer. Vi fick bäst recensioner där.

Vi var förband till Hep Stars i Nässjö i maj 1964, men mina minnen därifrån lägger jag inte ut på min blogg. Dom tar jag muntligt med dig.

Vi spelade på fler twistgalor, och den i Norrköping var nog en av de mest lyckade vi spelat på, och där spelade också bl.a. The Shanes, som vi var bekanta med sedan sportlovet.