När vår yngsta dotter
Caroline och Gunnar skulle gifta sig den 10 augusti 2002 hade dom planerat allt
minutiöst och långt i förväg.
Caroline hade frågat mig:
- Pappa, kan inte det där
bandet du hade på 60-talet spela på vårt bröllop?
(Observera ordvalet ”det där
bandet”!)
Staffan var bjuden på
bröllopet, eftersom han är Carolines gudfar, så han var givetvis med.
Jag visste, att Jocke inte
kunde spela gitarr sedan han fått Guillian-Barré Syndrom i början på 90-talet, så jag frågade Patrik,
om han kunde ta den andra gitarren och några stämmor.
Han skulle liksom jag vara
med på bröllopet.
Han nappade.
Jag ringde vår trummis Leif i
Göteborg, men si, han kunde inte vara med.
Hans dotter skulle gifta sig
den 10 augusti!
Ludde fanns i Singapore.
Vi hade ingen trummis, men
jag kände Kalle Berggren.
Han ville vara med, fick en
CD med några låtar, övade med oss andra en gång i Gränna, och det räckte.
Kalle Berggren är en suverän
trummis.
Tack en gång till, Kalle, för
att du var med!
Jodå, dom gamla takterna
fanns kvar, vi var nöjda, och bröllopsgästerna var det också, bortsett att dom
tyckte att vi slutade för tidigt.
Det var nog sista gången jag
gjorde musik tillsammans med någon från The Fox Hunters. Första gången var
ganska exakt 40 år tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar