Jag och musiken 40.

I april 1995 skulle kommunala musikskolan ha sin uppspelning i sporthallen. Ungarna fick då tillfälle att visa sina färdigheter för egna och andras föräldrar, släktingar och vänner.

Jag fick en fråga av Gillis

- Kan du inte lära Markus och några till två lätta elvislåtar?

Jag kunde.

Markus Fredriksson spelade gitarr, Peter Kvillegård elbas, Richard Nilsson klaviatur och Mikael Svegmo skötte trummorna. Någon mer kan ha varit med, men det har jag i så fall glömt.

Markus sjöng ”Heartbreak Hotel” och ”All shook up”.

Sporthallen fylldes av välförtjänta applåder.

Sedan hände inte så mycket förrän till hösten.

Mikael Svegmo ville inte spela trummor längre, men en viss Kalle Berggren hade börjat högstadiet.

Han är en naturbegåvning som  trummis, allmänmusikalisk som han är.

Han var inte särskilt svår att övertala att ta över trummorna.

Tre elever från Fagerhult hade valt Fröviskolan framför Åseda det året, och en av dom var Bill Front. Han var genom målbrottet, och värvades omedelbart som sångare.

Sörens tvillingar, Mats och Emil Johansson gick i femman, och dom platsade tveklöst som saxofonister.

I början hade vi två kompgitarrister som turades om, Anders Össmar och Jonatan Chauca, men Anders tröttnade och slutade.

Namnet blev en upprepning: Strömers Pack.

Vi hade gott om spelningar; Långemålaparken, Tegelbruket några gånger, och vid ett tillfälle åkte vi ända till Olofström där vi gjorde en kanonspelning, dock med gles publik.

Många av musikerna i detta ”Strömers pack” gjorde fina insatser i 90-talets musikaler; ”Flower Power”, ”Odysseus äventyr”, m.fl.

Jag har rikligt med glada och trevliga minnen från tiden tillsammans med dessa ungdomar, och jag har gjort musik med flera av dom senare, oftast med Kalle Berggren.

Flera av dom har fortsatt att göra musik, och bäst har det väl gått för Bill Front i ”Frontback”.

Som alla vet kan detta ”Pack” inte göra en revivalspelning, då Markus inte längre finns bland oss.