Jag passar på att fylla några luckor i min serie ”Musiken
och jag.”
Den 15 augusti 1962 hade vi bildat ”The Fox Hunters”. Vi
hade storvulna planer på scendräkter med röda rockar, ridhjälmar mm, men därav
blev intet.
Hösten 1962 hade vi få spelningar, eftersom jag bodde i
Göteborg. Jag åkte bara hem när det var musik på gång.
Under juluppehållet hade vi en spelning på Turisthotellet i
Gränna.
Dessutom övade vi friskt och flitigt, och ville bli kända.
Det gick så där.
Vi hade någon spelning i månaden, och den 3 februari spelade
vi på Kommunala Realskolan i Gränna.
Från den spelningen har jag 71 minuter bevarade på en
rullbandinspelning, som jag till slut vågade konvertera till CD.
Där finns missar och felspelningar, men också hyfsade
insatser.
Jag spelade sologitarr, men Staffan hade börjat fippla på en
gitarr och han lärde sig snabbt. Han blev ganska snart en skickligare och
säkrare sologitarrist än jag, så jag fick vänligen lära mig spela elbas, men
jag hade fortfarande gitarren på en del låtar. Vi turades om, för även om
Staffan var bättre än jag, så kunde han inte spela sologitarr och elbas
samtidigt.
Dessutom sjöng han bättre än jag. Jag fick, som alltid, vara
tvåa.
Vi gick med i musikerförbundet (!) och fick spelningar
förmedlade. Det fanns många bra orkestrar i Jönköping, och när arrangörerna
ringde förmedlaren Rolf Hallin, och den efterfrågade orkestern var upptagen
skickade han någon annan, ofta oss. Vi fick rutin och framför allt, vi bytte
trummis.
Den 18 maj 1963 blev jag grännabo igen, och vi fick fler
spelningar.
Nu kunde vi öva oftare och flitigare, och vi utökade
repertoaren. Cliff Richard
& The Shadows efterhärmades, liksom The Spotnicks. Staffan hade en
värmländsk dialekt, som passade perfekt för Sven-Ingvarslåtar. I övrigt
plockade vi aktuella låtar som vi tyckte om och som var dansvänliga.
Chuck Berry hade vi inte upptäckt och anammat ännu, och The
Beatles var helt okända i Sverige fram till i oktober, då de fick vara förband
till Lill-Babs(!!!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar