Jag och musiken 7.

Så småningom skaffades det ett trumset, dvs. en virveltrumma, en hi-hat och en cymbal. (Jocke vill minnas, att vi lånade dom) Sologitarr hade vi inte, så solona hoppade vi helt enkelt över. Vi sjöng rakt ut i luften med kraftiga röster. Förstärkare, högtalare och elektriska gitarrer hade vi varken råd med eller en realistisk tanke på.

The Stars Skiffelgrupp hade blivit ett rockband med några av dåtidens låtar på repertoaren;

Teddy Bear, Don’t be cruel, Hard headed woman, Mean woman blues, Be-bop-a-lula, Singing the Blues och Buona Sera var några av låtarna som vi framförde med mycket spelglädje och begränsade kunskaper och färdigheter

Basisten musikaliska förmåga var  minimal, men han "drog" bra. Han kunde de tomma strängarna G – D – A – E samt Bb – F och C. Dessutom hade han lärt sig basgången i introt till ”Won’t you wear mig ring”. Det var han mycket stolt över.

Gitarristerna kunde väl ett tiotal ackord.

Jag själv var ingen pianist och kunde inte mycket, men dom andra kunde ingenting alls, så jag fick sätta mig vid tangenterna.

Trummisen var yngst men han var den bäste av oss.

Vi fick en och annan spelning (jag tror att det heter gig numera). Vi var på Turisthotellet i Gränna, vi spelade på Visingsö och i några av småbyarna runt Gränna.

Vi deltog i en talangtävling i Huskvarna Folkets Park, där vi kom tvåa av fem deltagare.

Vi lärde oss mer och mer, men så kom 1960, och i likhet med Elvis Presley gjorde jag och Jocke lumpen, Elvis 1958-1960, Jocke och jag 1960-61.

Efter lumpen började jag studera matematik vid Göteborgs universitet, och Jocke och jag lade undan musiken.

Att det bara skulle bli ett tvåårigt avbrott visste vi inte då.